Vad är det för skillnad på klimat och väder?
Om man talar om väder talar man om det som händer utanför ditt fönster under en kort tidsperiod. Kanske så kort som fem, sex dagar. Om vi däremot talar om klimat handlar det om vilket väder en plats har i genomsnitt under lång tid. Vanligtvis ligger 30 år långa perioder av undersökningar bakom det vi kallar ”klimat”.
Vad påverkar klimatet?
Det finns väldigt många olika faktorer som påverkar vilket klimat en plats har, det kan vara allt från hur långt ifrån närmste hav platsen ligger till vilka vindar som brukar blåsa över platsen. Det forskarna är överens om är ändå att två faktorer är viktigare än allt annat.
Jordens axel lutar 23.5 grader
Jordens mittaxel lutar i rymden. Det är den lutningen som är orsak till att vi har årstider på jorden. Om axeln inte lutade alls skulle vi ha samma klimat i Sverige som vi brukar ha i mars eller september året om. Litet småkyligt med en hel del regn. Ju större lutning desto större skillnad är det mellan sommar och vinter. Lutningen gör också att nordligaste och sydligaste delarna av jorden har perioder då solen aldrig går upp, eller solen aldrig går ner.
Avståndet från ekvatorn
Om man bor vid ekvatorn förekommer inte heller några årstider. Det är ungefär samma temperatur och väldigt ofta regn året om. Orsaken till att det är som varmast just vid ekvatorn är att solens strålar träffar jorden i rät vinkel. Om man däremot bor i t.ex. Sverige träffas vi av solstrålar i en ganska spetsig vinkel. Det gör att samma mängd solstrålar sprids ut på en större yta och det blir inte lika varmt som vid ekvatorn. 
Eftersom jordaxeln lutar sprids solenergin ut olika på södra och norra halvklotet beroende på årstid. När vi har sommar har t.ex. australiensarna vinter, och tvärtom. Med värmen följer också mer regn eftersom varm luft kan innehålla mer fukt än kall luft. Om du tittar på kartan ovan ser du hur värmen (övre kartan) och regnmängden (nedre kartan) skiftar på jorden beroende på årstid.
Klimatzonerna
- Ljusrosa=Tropiskt klimat
- Gult=Subtropiskt klimat
- Grönt=Varmtempererat klimat
- Mörkrosa=Borealt (Kalltempererat) klimat
- Ljusblått=tundra
- Vitt=is
Man brukar dela upp jorden i fyra olika klimatzoner, och dessa fyra kan sedan delas upp i en mängd olika zoner. Det fanns en gång en geograf som hette Wladimir Köppen, och hans system för att dela upp jorden i olika klimatzoner har blivit det vanligaste.
Tropiska klimatzonen
Här finns ett nederbördsrikt klimat med medeltemperaturer över 18 grader Celsius under årets alla månader. Detta klimat hittar man främst i ”tropikerna”, dvs. det område som ligger mellan kräftans vändkrets i norr och stenbockens vändkrets i söder på jordklotet.
Subtropiska klimatzonen
Det subtropiska klimatet kännetecknas av långa varma somrar och korta milda vintrar. Det hittas främst alldeles norr om kräftans vändkrets eller söder om stenbockens vändkrets. Många av jordens största öknar hittas i denna klimatzon.
TEMPERERADE KLIMATZONEN
Den tempererade klimatzonen har fyra tydliga årstider. En vanlig beskrivning av ett tempererat klimat är att medeltemperaturen den kallaste månaden är under 6 °C och medeltemperaturen den varmaste månaden är över 10 °C och som grov uppdelning används begreppen varmtempererat och kalltempererat klimat. Det kalltempererade klimatet definieras av att temperaturen den kallaste månaden är under 0 °C grader och det varmtempererade över 0 °C. På norra halvklotet går den tempererade zonen mellan graderna 40ºN och 65ºN.
ARKTISKA KLIMATZONEN
Det arktiska klimatet kännetecknas av att temperaturen är kallare än 10 °C i genomsnitt under årets alla månad.
Klimatzoner och växtlighetszoner i Afrika
Jordens olika klimattyper bestäms huvudsakligen av två faktorer, värme och fuktighet, och deras fördelning över året.
Klimattyper
Närmast ekvatorn, där fuktig luft stiger, får man nederbördsrika tropiska klimat. Regnskogsklimatet har nederbörd över hela året, savannklimatet har en eller två torrtider. I båda klimattyperna är alla månader varmare än 18°. I de arida eller torra tropikklimaten överväger avdunstningen över nederbörden med stäpp- eller ökenbildning som följd.
Vegetationsområden
Till följd av olika klimatområden kan man tala om olika huvudtyper av vegetationsområden. Dessa är i Afrika tempererade fuktiga områden (monsunskogar), regnskog, savann, stäpp och öken.
Monsunskog
Monsunskogarna är artrika men inte så frodiga. Många träd fäller här sina blad under torrtiden. Dessa skogar finns i tropikernas närhet inom områden påverkade av monsunvindarna, t ex i Indien. Monsunskogarna antar vid minskad nederbörd en mer öppenväxande form, savannskog, bl a i Afrika och Australien.
Regnskog
Jordens regnskogar, som har sin största utbredning i tropiska trakter med mycket hög nederbörd i bl a Sydamerika och Afrika, anses vara den frodigaste av alla vegetationstyper. De är ständigt gröna och kännetecknas av en enorm artrikedom, där man fortfarande inte känner alla livsformer. Tropisk och subtropisk regnskog finns främst i Amazonasbäckenet i Sydamerika, västra delen av Centralafrika, på östra Madagaskar, öarna i Sydostasien samt Nya Guinea. Den tropiska regnskogen är världens mest sammansatta och artrika ekosystem. Det finns t ex i den sydostasiatiska regnskogen mer än 25 000 arter blommande växter. De ständigt gröna, storbladiga lövträden är bevuxna med lianer och epifyter med luftrötter. Vid marken frodas örter och kärlkryptogamer. Djurlivet är mycket artrikt. Man beräknar att Sydamerikas regnskogar innehåller ett tiotal miljoner arter utöver den miljon man redan känner till. Trots sin yppighet växer regnskogen ofta på näringsfattiga jordar med ett mycket tunt humusskikt, där det nedbrutna växtmaterialet omedelbart omsätts i ny vegetation. Tyväär avverkas regnskogar i stor omfattning till exempel i Amazonas och Sydostasien.
Savann
Savann består av vidsträckta slätter, främst i Afrika och Sydamerika, bevuxen med högt gräs och enstaka regntidsgröna träd. Savanner är bäst utbildade på omkr 10 graders latitud. De är typiska för tropiska länder med utpräglad torrtid. Savannen är en tropisk grässtäpp med spridda träd såsom akasiaträd, baobaträd och buskar samt tuvigt gräs. Längs floder finns så kallde galleriskogar med ständigt gröna träd. Savanngräs är en art inom familjen gräs. Det dominerar stora delar av de afrikanska savannerna och är det viktigaste födoämnet för många av de gräsätande hovdjuren. Giraffer med sina långa halsar når akasiaträdens blad högt upp liksom elefanter som dock kan göra stor skada på träden. De stora hjordarna av hovdjur såsom antiloper, gnu och zebror och deras predatorer såsom lejon och hyenor har på många håll blivit undanträngda av människors boskapshjordar.
Stäpp
Stäpp är en gräsbevuxen, trädlös men ibland bördig slättmark. Den förekommer i tempererade områden med kalla och snöfattiga vintrar och torra somrar som t ex i södra Sovjetunionen och mellersta USA (prärie). Stäpp markerar i tropiska klimat övergången mellan savann och öken som t ex i Afrika, Argentina (pampas) och Australien. Största delen av världens stäppmarker är uppodlade. Där marken är salthaltig och vegetationen består av saltväxter, kallas stäppen saltstäpp. Buskstäpp är oftast en saltstäpp eller torrstäpp med buskvegetation. Steppbilden visar en nästan ökenliknande typ med sparsamt med gräs.
Öken
Öken är områden med så torrt och varmt klimat att växter, djur och människor endast med svårighet kan överleva där. Man skiljer på två huvudtyper av öknar, torröknar (belägna i tropiska och subtropiska områden) och köldöknar (belägna i kalla områden). Öknar bildas i två bälten runt jorden i höjd med vändkretsarna. Klippöken och grusöken är de vanligaste typerna, medan sandöken endast omfattar en mindre del av den totala ökenarealen.
Jordens största ökenområden finns till exempel i norra Afrika (Sahara). I Botswana finns Kalahariöknen. Arabiska öknen täcker större delen av arabiska halvön. Andra öknar i Asien är Thar, som ligger i västra Indien och Pakistan. Takla Makan och Gobiöknen finns i Centralasien. Australiska öknen upptar nästan 50 % av kontinentens yta. Nordamerikanska öknen finns i nordvästra Mexico och sydvästra USA. I Sydamerika finns Patagoniska öknen i Argentina och Atacamaöknen längs Chiles och Perus kust.
De djur som lever i öknen uppvisar också många olika anpassningar till dessa extrema förhållanden. De mindre djuren, såsom insekter, skorpioner, kräldjur och smådäggdjur, tillbringar dygnets hetaste timmar gömda i håligheter nere i marken och är aktiva framför allt i skymning och gryning eller under natten. Större djur, som kameler, vissa antiloper samt strutsen, kan periodvis klara de varma förhållandena i öknen. Många ökendjur kan överleva utan att någonsin dricka vatten, såsom ökenspringråttor.
Källor:
Afrika - Uganda 